Everythings Not Lost

Yes!!! inte längre arbetslös. Har fått jobb som vikarie på en skola i Hammarbysjöstad (ett stenkast från Kulturama där jag gick ut gymnasiet!).
I början var det tänkt att jag skulle vikariera för fritidspersonalen/extra men har nu fått testa på att vara lärare för en dag o.O OMG vilken respekt jag har fått för lärare. Ni, läkare/sjuksystrar och brandmän är verkligen samhällets hjältar!
Och inte bara det! min gamla gympalärare från åttan kände igen mig! Snacka om freaky! Vi har samma arbetsplats nu :D

Så där har ni en del av förklaringen till att jag inte kunna hålla bloggen uppdaterad. Om jag blir inringd börjar min arbetsdag vid 08.00 och slutar mellan 12 och 16.30 (hah! jag som brukade gå upp vid ett liksom;p).
Sen har jag banträning söndag, måndag, tisdag, onsdag. Så det blir inte mycket tid över till att sitta vid datorn^^"

Bandet Bend the vend heter officielt inte Bend the vend längre:p Vi är fortfarande på jakt efter ett bättre, mer "uppseendeväckande" namn. (som typ breaking the seaguls...)  Några förslag kanske? =)
En basist har lagts till i lineupen och nu kan man verkligen börja höra låtarnas fulla potential!

Det andra bandet heter officielt (just nu) Reaching For One.
Bland förslagen fanns bland annat Innocense Lost och Children Of Lesbo Girls In Straight Men's Bodies (förkortat; Lol I'm Bang) xD
Vi har snart snart snart ca 25 minuter färdigt material.

Smygtitt/låtlista:

Some people care
Bitchslaped to the ground
Joel's Låt (den heter så just nu^^)
Emo-song
Point of no return
Guilty

Imorn ska jag åka över till Danne (basisten) för att visa lite nya låtförslag. Hoppas hoppas han gillar dom:) Vore skönt att kunna bidra lika mycket som alla andra ^^"
Han och jag har även pratat om att jag ska flytta in i hans lägenhet. Jag var och besökte den i måndags och det är en stor tvåa med egen balkong! (Yatta~!) Fördelen med att flytta in är att vi är relativt lika i våra vanor, båda tränar och spelar i samma band, och vi skulle kunna byta och bygga upp låtideer och fortsätta utvecklas som musiker. Vore skönt att kunna utnyttja den där dötiden på kvällen efter jobbet när man ändå annars bara skulle sega ihop framför tvn...

På lördag ska jag ta mig till biblioteket för att förtidsrösta (jag kommer inte palla köerna på valdagen >< ). Efter mycket funderande fram och tillbaka så blir det nog Miljöpartiet som får min röst.
Sen på kvällen kommer jag nog följa med Omi på fest nånstans^^ Ska försöka skrapa ihop lite pengar för att kunna köpa nått kul att ta med ;P

Söndag är full rulle med Pokemonligan från 12-18 sedan repa med bandet från 19-22.
*peuw*
Borde kanske försöka få lite sömn nu ^^


Bye for now~

//Nagashi

Var länge sen jag skrev någonting rakt ut.
De mesta jag skriver är av impuls, korta inputs, , dunkla meningar med flera betydelser och utan att faktist skriva nått om mig.

När jag tänker efter är det för att det inte finns mycket om mig själv som jag vill berätta.
Jag kan inte identifiera mig med den person jag var när jag blev tonåring. Finns inget med den yngre mig som jag direkt är speciellt stolt över. Livet börjar nu känns det som.

Att skriva rakt av vad som händer i ens vardag, utan att censurera bort det "dåliga", det man skäms över, och som man helst vill stryka ur sitt liv, tycker jag är att dela med sig för mycket.
Vad som får mig att nu ändå försöka skriva hur jag är som jag är nu utan att censurera vet jag inte. Det kan ha med att ingen ändå läser min blogg (haha).

Musiken, bandet, sido projektet och tjejen. Studierna och hemmet. Mardrömmarna och sömnlösheten, det är jag i korta drag.

Kan börja med skälet till varför jag fortfarande är vaken. Jag kan helt enkelt inte sova och när jag väl somnar så drömmer jag mardrömmar. Dessa brukade förr handla om elände och död men nu drömmer jag oftast om personer. Personer jag en gång hållit av vid eller rent av älskat. Jag spenderar en perfekt dag tillsamans med dom och vaknar sedan ensam. Det låter patetiskt, ungefär som en dålig förbannelse, och det är ungefär så jag känner att det är.

Vidare till hur jag syselsätter mig;
Om allt går som jag hoppas så kommer bandet vara återställt med ny sångerska och inriktning och det känns verkligen som en nystart. Replokal håller på att bokas och det kommer var fullt shema för mig under större delen av sommaren. Sidoprojektet består av mig och min kompis Tommy. Vi kör irländskt inpsirerad musik men försöker även skriva eget. Han har precis lärt mig spela delar av Concerning Hobbits och om vi lyckas sätta den helt så kommer vi nog köra den när vi spelar i stan i sommar.
Tommy har jag känt sedan jag gick i dagis och är nog den kompis som, utan att han nog vet om det själv, hjälpt mig mest. De flesta vet nog inte hur mycket de bidrar till att berika någons vardag, göra en tråkig dag till en bra, och får en på fötter när man helst bara vill krypa ihop i ett hörn. Jag önskar att jag alltid kommer ha en så bra vän.

Hemma kommer snart vara i björkhagen då vi (jag och min mor) ska flytta om lite mer än två veckor. Lite närmare stan, mycket längre bort från tjejen.
Ser faktist fram emot att få lämna kista och kunna göra om mitt rum från början, men jag ser det mer som hennes (min mors) projekt än mitt. 

Jag pluggar statsvetenskap på stockholmsuniversitet och funderar starkt på söka till del två. Känns skönt att kunna gå till någonting om dagarna och politik har jag altid varit intresserad av.
Och även fast mina förväntningar av unviversitets studier inte blivit fullt uppfyllda så trivs jag med att läsa och lära mig på den nivån. Det känns liksom givande.

Något mer som definerar vem jag är nu är min syn på kärlek.
Min första kärlek slutade i tårar och jag hade aldrig förr kännt mig så förlorad som när jag insåg att man inte kommer att älska och vara tillsammans med en person livet ut. Min världsbild som den var då krossades men det dröjde inte länge förän jag träffade min andra tjej. Hon kom dock från en strikt familj och vi fick hålla relationen hemlig. Det var riktigt frustrerande men för en kort period var jag riktigt lycklig med tanken att vi hade varrandra.
Allt tog plötsligt slut när hon trodde att hon blivit med barn och i flera månader efter att vi skiljdes åt våndades jag över om hon varit det eller inte. Till slut fick jag det lyckliga beskedet att det varit falskt alarm och jag kunde andas ut på riktigt efter vad som känts som en evighet.

Att skiljas åt tar mig fortfarande åt, även när det är för det bättre. Det finns helt enkelt en motvilja för mig att acceptera att nått är slut, även fast det har hänt att jag varit kall och oberörd när det tagit slut, så går det inte lång tid föräns jag tänker på den relationer eller den personen.

Under min sista seriösa relation (borsett från min nuvarande) lovade jag mig själv att ge kärleken ny chans. Jag gav allt, verkligen allt för att få det att fungera men det rann ut i sanden och tog slut innan jag själv förstod det. Så jag valde att testa nått nytt och bland det värsta jag gjort var att börja se kärleken som ett spel. Att försöka njuta så länge det går utan att vara den som blir sårad, utan bekymmer för hur mycket du sårar någon annan i sin tur. Jag låg runt och strulade med tjejer jag precis träffat och lärt känna, träffade flera samtidigt och ljög för att framstå i bättre dagar. Jag hade inga gränser och det gick så långt att inledde en relation med min förra sångerska trots att jag visste att jag inte hade några riktiga känslor för henne. Trots att jag visste hur hon kände och trots att jag visste precis vad det var jag gjorde så lät jag henne vara med mig under en alldeles får lång tid.
Efter att jag avslutade relationen försökte jag hålla ihop bandet mot hennes vilja och jag klandrar henne inte för att till slut ändå gå sin väg och lämna bandet splittrat.

 I grova ord känner jag att jag har varit en riktig slampa ibland. Men det slår mig att allt beror på vilken bild man har av kärlek och relationer. Det känns blödigt att säga det, men som jag ser det räddade min nuvarande flickvän mig från en riktigt dålig livstil, och jag tror att hon inte heller riktigt förstår vad hon gjort för mig.
När allt kommer omkring så är jag nöjd med att vara älskad och älska, allt där emellan försöker jag inte lägga så stor vikt vid, och ibland så skiter jag rakt av i att bry mig om det.

I och med flytten, nystarten av bandet, en ny kärlek och nya inlärningsämnen så känner jag som sagt att det är som att livet börjar nu.


Utöver det så finns det inte så mycket att berätta.

För de som undrar så har ordet Nagashi flera olika betylser bland annat "flowing" och "stream". Den betydelse jag syftar på är att ordet även står för "street perfomer".

<33